Bästa borsten och kammen för hund 2026

Så väljer du hundborste efter pälstyp

Det finns ingen borste som passar alla hundar. Det viktigaste är att utgå från pälstypen, eftersom en korthårig hund och en långhårig hund med underull har helt olika behov. En borste som är perfekt för den ena kan vara närmast verkningslös — eller till och med obehaglig — för den andra.

Grovt kan man dela in päls i fem typer: kort, medellång, lång, lockig och sträv (strävhårig). Har du en blandras kan pälsen ha drag av flera typer, och då får du kombinera verktyg. En bra grundregel är att alltid ha en metallkam hemma vid sidan av själva borsten — den avslöjar tovor och kontrollerar att du kommit ända ner till huden.

Kort päls: gummiborste och flåhandske

Korthåriga hundar som labrador, boxer och tax har lättskött päls. Här räcker en gummiborste eller en flåhandske (gummivante) långt. De masserar huden, fångar upp lösa hår och stimulerar de naturliga hudfetterna som ger pälsen glans.

En borste med naturborst kan avsluta och lägga pälsen fin. Fördelen med gummiverktyg är att de är skonsamma — det är svårt att borsta för hårt — och att de samlar ihop lossat hår effektivt under fällningsperioderna på vår och höst.

• Gummiborste eller flåhandske för vardagsvård
• Naturborste för att avsluta och ge glans
• En gång i veckan räcker oftast, oftare under fällning

Lång och dubbel päls: slickerborste och underullskam

Långhåriga hundar och raser med dubbelpäls (till exempel golden retriever, schäfer, border collie och spets) har en mjuk, tät underull under täckhåret. Underullen tovar sig lätt och släpper i stora mängder vid fällning. Här är en slickerborste — med tätt sittande böjda metallpinnar — det centrala verktyget för att lösa upp och lyfta ut löst hår.

Komplettera alltid med en underullskam eller en så kallad undull-rake, som når ner i underullen där slickerborsten inte kommer åt. Avsluta med en metallkam för att kontrollera resultatet: fastnar kammen finns det tovor kvar. Var extra noggrann bakom öronen, i armhålorna och runt bakben, där tovor bildas först.

• Slickerborste för att lösa upp och lyfta ut löst hår
• Underullskam / rake för den täta underullen
• Metallkam som slutkontroll
• Borsta flera gånger i veckan, dagligen under kraftig fällning

Lockig och sträv päls: rätt teknik framför starka verktyg

Lockig päls (pudel, bichon, lagotto) fäller minimalt men tovar sig desto lättare eftersom lossat hår stannar kvar i lockarna. En slickerborste följt av en metallkam i hela pälsens längd är grunden. Denna päls behöver borstas ofta, gärna varannan dag, och kompletteras med klippning några gånger om året.

Strävhårig päls (strävhåriga terrier, schnauzer, strävhårig tax) har en hård, motståndskraftig täckpäls. Den ska inte klippas med maskin i onödan eftersom det gör pälsen mjukare och mattare med tiden. Istället sköts den med trimkniv eller trimsten och handplockning (trimning), vilket bevarar den sträva strukturen. En vanlig borste och kam används däremot för det löpande underhållet mellan trimningarna.

Rätt teknik: så undviker du tovor

Tovor uppstår när lossat hår trasslar ihop sig, ofta där pälsen utsätts för friktion — bakom öronen, under halsband, i armhålor och runt baken. Nyckeln är att borsta regelbundet och i lager: lyft pälsen med ena handen och borsta ut ett tunt lager i taget, i pälsens växtriktning, hela vägen ner till huden. Borstar du bara ytan lämnar du ofta kvar tovor närmast huden.

Kör aldrig hårt i en fast tova — det gör ont och kan skada huden. Lösgör den försiktigt med fingrarna eller en tovkam, från ytterkanten och inåt. Är tovan för stor är det bättre att klippa bort den försiktigt eller låta en hundfrisör ta hand om den. Att borsta en torr, ren päls fungerar bäst; ett lätt pälsvårdsspray kan minska statisk elektricitet och göra långt hår lättare att reda ut.

Hur ofta ska du borsta hunden?

Frekvensen följer pälstypen. Korthåriga hundar klarar sig med en gång i veckan, men mår bra av tätare borstning under fällningsperioderna på vår och höst. Långhåriga och dubbelpälsade hundar behöver borstas flera gånger i veckan året runt, och dagligen när underullen släpper. Lockig päls kräver ofta borstning för att inte tova ihop sig.

Regelbunden borstning är mer än utseende: det är ett tillfälle att känna igenom hunden efter fästingar, sår, knölar och hudirritation, och att vänja hunden vid att bli hanterad. Börja tidigt och håll stunderna korta och positiva, så blir pälsvården något hunden trivs med snarare än står ut med.